Taktikern 3: Känn gärna din fiende, men känn dig själv först.
Hoyzer Boyz motgångar fortsätter på fotbollsplanen, men inget kan stoppa Taktikerns framfart mot allmän insikt i grusspelets sköna konst. I Taktikerns tredje del släpper han dock taktiktavlan för att istället filosofera lite kring ett lags beståndsdelar. En mikroanalys för tillämpning i makroperspektiv.
Spelartyper
Fotboll är ett kollektivt arbete. Visst. Men vad är ett kollektiv om man inte kan bryta ned det i individuella delar? En grå massa. Precis som vilket allsvenskt gäng som helst. Vi, utbildade taktiker, kan dock konsten att se vad varje kugge gör för grusets maskineri. Därför kommer jag nu att redovisa hur man identifierar individerna i ett hårt arbetande kollektiv. För att nå framgångar krävs det inte enbart ett gäng duktiga fotbollsspelare; rätt man på rätt plats och serien är som i en liten ask.
Den irrationelle
I det fina elvamannarummet är en irrationell spelare en som spelar typen salsa-fotboll och har smeknamn som "Chipset" eller "Burträsks Maradona". Den irrationella premieras av press, tv, radio, blogg och framförallt massmedia. På korpnivå är det något helt annorlunda, men å så viktigt. En irrationell spelare är den som totalt saknar bollsinne, kondition och spelförståelse.
Det är den spelare som möts med ett avslaget "tja" när han dyker upp före en match. Av medspelarna ansedd som bra utfyllnad på träning samtidigt som han är anledningen till förlorade matcher. Den irrationelle spelaren tar fantastiska offensiva löpningar när resten jobbar hem. Han befinner sig i markeringsspel när resten av laget anfaller. Vid ett byte vet han inte vilken position han ska in på och vad det innebär.
Okej, det är bara att sparka honom tänker ni, precis som alla hans medspelare. Vi taktiker ser det på ett annat sätt. Vi ser möjligheter där det otränade ögat ser problem. Den irrationelle är användbar i många sammanhang; det gäller bara att ge rätt instruktioner. Be den irrationelle att punktmarkera motståndarnas målvakt. I värsta fall leder det till en dubbelutvisning, men allt som oftast drabbar straffet den punktmarkerade målvakten. Ty domarna på korpnivå skipar rättvisa genom att premiera den svage.
Ett annat alternativ är att sätta den irrationelle på att löpa idioten upp och ned längs en kant tills han, bildligt eller obildligt talat, spyr. Om det inte drar isär motståndarlaget så får det dem att tappa fokus genom att det blir det ögonblick i deras tragiska karriär som de inte vill missa. Oavsett användning fyller den irrationelle en ytterst vital del i modern korpfotboll. Glöm inte det.
Talangen
I alla korplag finns det en talang. Killen som, om inte en halsfluss kom i vägen, skulle ha fått spelat en tränigsmatch mot Trelleborg B-lag. Dessa spelare håller vi utbildade taktiker ett extra vakande öga på. De kan briljera med sulfinter och klacksparkar på uppvärmning, men när det väl är match kommer verkligheten i kapp dem.
De slår ut med armarna för att de inte får en trettiometerspassning på foten, de blir förbannade på motståndarnas mittbackar då de tar bollen och de stannar inte kvar efter match för obligatorisk påfyllning av vitamin B.
För oss utbildade taktiker är det här inget problem. Vi kan konsten att tappa bort telefonnummer, ange fel spelplats och andra mer eller mindre subtila sätt att peta spelare. Så, håll talangen på minst två närförorters avstånd.
Spelmotorn
En riktig spelmotor står i mitten av plan och tar emot pass och skickar den vidare. Dessutom till rätt adress. ”Utomordentlig passningsspelare” brukar det stå i matchreferaten. Det massmedia inte vet är att en riktigt bra spelmotor är livrädd för att själv göra fel.
Således håller han/hon i bollen i pressat läge för allt vad tygeln håller. Och ser definitivt till att inte passa bort den. Om spelmotorn blir riktigt pressad ser han snabbt som fan till att sätta den i en lucka. 20 % av gångerna hamnar det på en påpasslig medspelares fot och spelmotorn blir geniförklarad.
Han är lätt identifierad genom den rondör ett stilla lunkande på mittplan ger. Spelmotorn är den typ av person som på en arbetsplats ser till att delegera bort det han inte klarar av och med möda tar sig an alla lätta uppdrag. En som gärna tar åt sig ära, men är snål med beröm. En riktig förebild för alla korpspelare med andra ord.
Den brytsäkre
Framgång på grusplanen bygger på att det finns en stabil backlinje (se lektion 1). En stabil backlinje bygger på spelare som sätter sin egen heder, sitt eget välbefinnande och sin framtid på spel för att förhindra motståndarna att göra mål.
Detta är en spelare som genom år av dålig moral och bristande karaktär skapat en s.k. "satan må bry sig"-attityd. "Jag är på botten, så jag kan lika gärna bryta det här uppspelet", är den enda tanke som flödar genom denna samhällets spllras huvud 2x20 minuter i veckan.
En hel oumbärlig tillgång för varje elittaktiker. Ett lag enbart bestående av den här spelartypen finns bara i en utbildad taktikers våtaste fantasier. Men tänk på vilka stordåd som skapas i drömmar.
I nästa del kommer jag ta upp framgång genom juridiska teknikaliteter.
Tidigare artiklar av Taktikern:
Taktikern 1: 4-4-2 minus 4
Taktikern 2: Förnedringsfotboll
